FTF-jakt.
Vardagsäventyr KommenteraFTF, First To Find, att vara den första som hittar en cache. En tävling där priset består av någon sorts ära, eller åtminstone ett "bevis" på din nördighet.
I fredags låg min FTF-statistik på 20 stycken FTFs, 20 stycken där jag har varit först att skriva in mig i loggboken. Av dom var det två stycken jag hade hade varit själv om att hitta, fyra stycken som hittats tillsammans med någon annan cachare och fjorton stycken som har släppts i samband med event där mer eller mindre hela eventet har traskat iväg och letat tillsammans. :)
Vad hände då under lördagen? Jo, av en ren slump hade jag upptäckt instagramkonton "teamlindatorm" som såklart hade massa trevliga geocachingbilder från "Team Lindatorm"s geoäventyr några dagar tidigare. Självklart började jag följa det och på lördagen dök det upp en bild i mitt flöde som berättade att dom hade släppt en trail på femtio cacher. Jag blev såklart nyfiken och ville kolla upp vart dom cacherna låg och vem som hade FTFat dom, bilden hade ju legat uppe länge så dom var ju garanterat FTFade redan.... Trodde jag ja...
Det visade sig att trailen låg mellan Österbybruk och Gimo, och ingen hade FTFat dom än! Jag insåg plötsligt att dom flesta av Uppsalas FTFjägare befanns sig på event i Hedemora! Jag kastade mig på telefonen och ringde Annas Vän, men efter hans cykelolycka tidigare i veckan så var han inte sugen på över 20 mil i bilen. Jag försökte få tag i Inamatilda, men hon hade massa viktiga saker att göra. Jag gnällde lite till TossigaTrollis om att ingen ville åka med mig, och vi skämtade om att jag borde ta moppen...
Jag hade varit ganska rastlös dom senaste dagarna och ju längre tid som gick desto mer frustrerad blev jag. Till slut bestämde jag mig för att chansa. Jag tänkte åka moppe till Österbybruk! I värsta fall så skulle FTF-loggarna börja trilla in men då kunde jag ju bara vända och åka hem. Jag bytte om lite snabbt, fixade en offlinelista i mobilen, fyllde några flaskor med vatten och gav mig iväg!
Efter ungefär en halvmil insåg jag att jag hade valt helt fel skor. Jag hade hoppat i gympaskorna, klockan var halv sju på kvällen. Det var kallt. Men nu var FTF-jakten påbörjad och jag ville inte vända om. ;) Jag stannade några gånger under vägen och dubbelkollade, uppdaterade mail och loggar, men inga loggar dök upp. Det finns ju alltid en risk att någon har varit ute och loggat dom men inte lagt någon logg eller note på nätet, men jag fortsatte.
Jag körde en lite längre, men mer lätthittad väg så det tog drygt tre timmar innan jag var framme vid första cachen och det var riktigt nervöst att rulla upp den första loggremsan, skulle min chansning löna sig? Det blev en liten glädjedans när den första loggremsan visade sig vara tom. ;) Sen rullade det på bra, dom 16 första remsorna fick min signatur i FTF-rutan. Några av cacherna var lite klurigare, främst så var det svårare att leta i enar och så blev det svårare när det mörknade.
Vid remsa nummer sjutton så blev jag lite orolig, det visade sig att det var någon mer som var ute på jakt! Men på remsa nummer arton var jag först igen. Totalt blev det 24 stycken FTFer på 27 loggar under resan. Alltså fler FTFer på en dag än vad jag totalt hade loggat tidigare. ;) Rent statistikmässigt var det alltså en väldigt bra resa. :P
Sen var det det där med att ta sig hem också. Det var långt och kallt och jag var tvungen att stanna flera gånger för att skutta runt och få upp värmen igen. :P Nu, några dagar senare, när jag är varm och inte har ont överallt längre så känns det helt klart värt det, under hemsresan kändes det inte riktigt lika värt. ;) Dom flesta FTFjakter är ju inte riktigt lika långa och jobbiga dock. :P Hade jag kunnat göra något annorlunda under den här ovanligt långa FTFjakten så hade jag 1) åkt tidigare, direkt när Annas Vän sa nej. 2) Tagit vinterskorna istället. :P
Det här är ju inte en speciellt vanlig FTF-historia. Dom flesta börjar ju med ett pling på mailen och är över på mycket kortare tid än nio timmar. Men ja, jag har helt klart blivit mer sugen på FTF-jakter efter den här månadens ytterst lyckade sådana. :)
I fredags låg min FTF-statistik på 20 stycken FTFs, 20 stycken där jag har varit först att skriva in mig i loggboken. Av dom var det två stycken jag hade hade varit själv om att hitta, fyra stycken som hittats tillsammans med någon annan cachare och fjorton stycken som har släppts i samband med event där mer eller mindre hela eventet har traskat iväg och letat tillsammans. :)
Vad hände då under lördagen? Jo, av en ren slump hade jag upptäckt instagramkonton "teamlindatorm" som såklart hade massa trevliga geocachingbilder från "Team Lindatorm"s geoäventyr några dagar tidigare. Självklart började jag följa det och på lördagen dök det upp en bild i mitt flöde som berättade att dom hade släppt en trail på femtio cacher. Jag blev såklart nyfiken och ville kolla upp vart dom cacherna låg och vem som hade FTFat dom, bilden hade ju legat uppe länge så dom var ju garanterat FTFade redan.... Trodde jag ja...
Det visade sig att trailen låg mellan Österbybruk och Gimo, och ingen hade FTFat dom än! Jag insåg plötsligt att dom flesta av Uppsalas FTFjägare befanns sig på event i Hedemora! Jag kastade mig på telefonen och ringde Annas Vän, men efter hans cykelolycka tidigare i veckan så var han inte sugen på över 20 mil i bilen. Jag försökte få tag i Inamatilda, men hon hade massa viktiga saker att göra. Jag gnällde lite till TossigaTrollis om att ingen ville åka med mig, och vi skämtade om att jag borde ta moppen...
Jag hade varit ganska rastlös dom senaste dagarna och ju längre tid som gick desto mer frustrerad blev jag. Till slut bestämde jag mig för att chansa. Jag tänkte åka moppe till Österbybruk! I värsta fall så skulle FTF-loggarna börja trilla in men då kunde jag ju bara vända och åka hem. Jag bytte om lite snabbt, fixade en offlinelista i mobilen, fyllde några flaskor med vatten och gav mig iväg!
Efter ungefär en halvmil insåg jag att jag hade valt helt fel skor. Jag hade hoppat i gympaskorna, klockan var halv sju på kvällen. Det var kallt. Men nu var FTF-jakten påbörjad och jag ville inte vända om. ;) Jag stannade några gånger under vägen och dubbelkollade, uppdaterade mail och loggar, men inga loggar dök upp. Det finns ju alltid en risk att någon har varit ute och loggat dom men inte lagt någon logg eller note på nätet, men jag fortsatte.
Jag körde en lite längre, men mer lätthittad väg så det tog drygt tre timmar innan jag var framme vid första cachen och det var riktigt nervöst att rulla upp den första loggremsan, skulle min chansning löna sig? Det blev en liten glädjedans när den första loggremsan visade sig vara tom. ;) Sen rullade det på bra, dom 16 första remsorna fick min signatur i FTF-rutan. Några av cacherna var lite klurigare, främst så var det svårare att leta i enar och så blev det svårare när det mörknade.
Vid remsa nummer sjutton så blev jag lite orolig, det visade sig att det var någon mer som var ute på jakt! Men på remsa nummer arton var jag först igen. Totalt blev det 24 stycken FTFer på 27 loggar under resan. Alltså fler FTFer på en dag än vad jag totalt hade loggat tidigare. ;) Rent statistikmässigt var det alltså en väldigt bra resa. :P
Sen var det det där med att ta sig hem också. Det var långt och kallt och jag var tvungen att stanna flera gånger för att skutta runt och få upp värmen igen. :P Nu, några dagar senare, när jag är varm och inte har ont överallt längre så känns det helt klart värt det, under hemsresan kändes det inte riktigt lika värt. ;) Dom flesta FTFjakter är ju inte riktigt lika långa och jobbiga dock. :P Hade jag kunnat göra något annorlunda under den här ovanligt långa FTFjakten så hade jag 1) åkt tidigare, direkt när Annas Vän sa nej. 2) Tagit vinterskorna istället. :P
Det här är ju inte en speciellt vanlig FTF-historia. Dom flesta börjar ju med ett pling på mailen och är över på mycket kortare tid än nio timmar. Men ja, jag har helt klart blivit mer sugen på FTF-jakter efter den här månadens ytterst lyckade sådana. :)